en galen dag

Jag har varit i Kramfors...rätt galet. Varför kan inte jag bara flyta med strömmen och acceptera saker som dom är men..det vore inte jag. Är ett möte segt så förtydligar jag och bjuder dom till Örnsköldsvik och ber om att få styra upp nästa möte...varför inte:)
Hela dan har varit en knäpp blandning av knivjonglering, maniska Almi män, uppstoppade rävar, upblåsta män i kostymer och roligt sällskap - tack David. Bäst av allt var Håkki...www.haakki.com - en cool kille med coola tröjor:)

Jobb & sjuka barn

Jag sitter och väntar på att få dra iväg till Östersund där jag ska jobba med ett företag imorgon. Har varit hemma med Ella som fortfarande är sjuk - hur länge kan det här pågå. Det känns snarare som en fars, totalt galet.
Det har varit underbart väder idag med nån minusgrad och sol..det mulnar på och det vore väl typiskt om det kommer super mycket snö som ligger kvar tills i maj.

På övervåningen brakar det och lever om så att det är svårt att tro att det finns sjuklingar i huset:)

På väg att krypa till kojs

Nu har vi tagit oss förbi ett öppet hus på jobbet som jag iallfall tycker var riktigt lyckad. Jag har ont i mina fötter och ben och är rätt less på min egen röst - ett bevis på att jag har "sålt" och guidat till 100%. På hemmaplan är Ella sjuk igen - 40,8 grader är inte roligt men det verkar vara så att det bara är att vänta ut eftersom det är virus. Arvid däremot klättrar på väggarna och vill till skolan så honom kan vi nog göra lycklig. Nu är jag såååå trött så det här blir inte mycket annat än trötthetstrams - sov gott

En mysfredá

2 av 3 barn nyduschade...mys i soffan till Let´s dance (till Arvids stora ilska) och en hel helg att se fram emot. Nu har sjukdomarna minskat till snoriga näsor och lite hosta. det går att stå ut med....eller måste nog ända tills det blir sommar.
Nästa vecka stundar bronssponsorresa till Timrå för att se "derby" Timrå-Modo. Ett öppet hus på jobbet förhoppningsvis med efterföljande after work. Men nu ska jag njuta av ledigheten och familjen.

Alltid så trött

Nu vill jag bara klaga. Jag är såå himla förkyld - det spränger i mina bihålor och jag kan knappt andas eftersom det är så fullt av äckel. Med 3 barn i huset så verkar det vara slut på att känna efter en lång tid framöver...det är fortfarande en massa trams, gnäll, tjat och "MAMMA" rop hela tiden. Mitt tålamod finns inte och jag brinner av alldeles för snabbt vilket i sin tur leder till att jag känner mig som världens sämsta mamma...

Men men - slutklagat för vem blir road av det.
Jag har 2 saker som är lite värt att berätta:
1) I fredags blev jag sparkad och kalla jävla hora!!! En ganska bisarr upplevelse särskilt som jag var helt oförberedd på den. Jag och Nora va hos tandläkaren och när vi sklle gå nerför trapperna så satt det en tjej (en sån där genomskinlig, grå sak) i trappen. Hon gjorde inte det minsta tillstymmelse till att dra in sina fötter så jag sa (lite vasst) "ursäkta"... och klev förbi henne så gott det gick. Då kände jag jag hur hon sparkade till mig, inte värst hårt men ändå. Så jag blixtrar till och säger "du sparkar inte mig" då väser den gråa lilla människa..."jävla hora". Det var så lessamt...hon mådde inte bra. Jag fick ur mig "skärp dig" och travade iväg med en storögd 9-åring i hasorna. Om det hade varit en uppkäftig kaxig sak så hade jag säkert satt hårt mot men den här lilla människan var det så synd om egentligen. Tänk vad livet säkert farit hårt ann henne redan.
2) Samma 9-åring kom in i söndags kväll och berättade att några killar - hennes så kallade kompisar hade bestämt sig för att kalla henne smeknamn och sagt Nora hora.... Då brann jag - och det inte lite... Ringde upp några paffa mammor, jag var dock rätt lugn när jag pratade med dom men ingen...kallar min äldsta tjej för hora!! Tack och lov så drog ingen valsen om att "dom vet inte vad det är..." utan skulle ta upp det med sina pojkar.
Vad är fel på den här världen - hur svårt kan det vara att vara bra kompisar. Alla - som oftast är schyssta killar - bestämde sig att gå ihop mot henne. Det kom fram att det var en som sagt hora men var fanns de andras stöd för henne - det var inte nån (förutom lillebror) som sa stopp.
Det som skrämmer mig är hur jag brann av...jag måste nog öva på att lyssna in vad som har hänt och inte kasta mig på telefonen direkt. Kanske räkna till 100??

En snuvig lördagkväll

Livet blir nog inte bättre än så här. Väntar på melodifestivalens första deltävling och barnen (iallafall 2 av 3) sjunger singstar så att det ekar i huset.Lillfröken har somnat in för kvällen. Det verkar som om att det blir hockey för Nora nästa säsong. Var på Arenan idag för att prova på och sen för att se damernas match mot Leksand. Jag tycker absolut att det är är roligare att se en match som inte hackas upp av tacklingar hela tiden. Det var snabbt och roligt.
Hela familjen snuvar och hostar och det är väl det enda som jag skulle vilja ändra på just nu.

Ett första försök

Sitter och lyssnar på hockey och med en svag nyans av barntrams i bakgrunden..träningsvärken rullar sakta in och jag känner verkligen att det finns tydligen muskler i ryggen.
Undrar samtidigt vad i hela friden jag ska med en blogg till - det finns inte värst mycke att rapportera från mitt liv just nu som kan vara intressant för nån läsare. men, jag gör ett försök- Tycka till om allt möjligt gör jag gärna.